Ungerns första hiphopskiva

MIKI – Jól Nézünk MIKI (electro, hip-hop, breakdance, pop)

På många sätt är Miklós Fenyő Ungerns motsvarighet till Per Tjernberg. Före detta symfonirockare. Åldrande. Fascinerad av de nya trenderna som sipprar igenom från USA. Pionjär som skapar den första hiphopskivan i respektive land.

Fast där slutar kanske likheterna. Karaktärerna är helt annorlunda: Tjernberg pekoralt seriös, Fenyő gubbsjukt ungdomsjagande. Situationen är helt annorlunda, med Ungerns totala (av diktaturen styrda) uppdelning i seriös och lätt musik. Och musiken låter annorlunda i mycket, av Per Cussions perfekta kopior och vackert tråkiga ingenjörsarbete återstår inte mycket.

Trots det är faktiskt Jól Nézünk MIKI en rejält mer tilltalande och bättre skiva på många sätt, för Miklós Fenyő försöker verkligen göra sin egen grej, ett sammelsurium av funk, disco, pop och perfekta tagningar på electroklichéer. Faktiskt lyckat på en aggressivt kaotiskt nivå, med en sprudlande skaparenergi Tjernberg bara kan drömma om. Och fruktansvärt roligt är det.

Låtlista:

A
Ye-ye Mr. Yello
Ibiza
Roller Lady
Fekete lábú indián
Mexico

B
Coco-loco
Nudli kugli klub
Fantomas break
Csillagszemű ég [sic]
Jól nézünk Miki (inkluderar Jön a Break)

Ljudexempel: 



Jag säljer skivan på Tradera: http://www.tradera.com/miki-j%C3%B3l-n%C3%A9z%C3%BCnk-miki-forsta-ungerska-hiphopskivan--auktion_210813_151492842

Sveriges första hiphopskiva

Per Cussion – Don't Stop (jazz, electro, breakdance, hip-hop, funk, boogie, pop, rock)

Vissa skivor är det värt att bara äga för sakens skull. Pionjärskivorna. De som innebar ett nelt nytt grepp, en scenförändring. Ikonerna. Samlar man till exempel på svensk hip-hop är det helt självklart att man ska äga den allra första skivan i genren, den som satte igång hela processen, omskriven av Fredrik Strage i boken Mikrofonkåt. Per Cussion var Per Tjernberg, den före detta proggtrummisen (Arkimedes Badkar, Dag Vag etc.) som sadlat om fullständigt, lånat in alla från Dr John till sverigeboende amerikanen Grandmaster Funk, lyssnat sönder sig på gamla Sugar Hill Records-tolvor och (med typisk svensk nit för det autentiska) producerat en habil jazzfunkplatta med underliga world-fusioninslag och åtminstone en killer rapsingel som till och med Afrika Bambaata lär ha spelat. Som sagt: måste nästan ägas.

Låtlista: 

A
The Warning
Miles Over Pygmyland
Lucumi Suite

B
Don't Stop
42nd Street Heartbeat
I Walk On Guilded Splinters
2 AM Berimbau

Videoexempel:



Jag säljer skivan på Tradera: http://www.tradera.com/per-cussion-don-t-stop-forsta-svenska-hip-hopskivan--auktion_210813_151489994

Freestyle, Canada style

Nancy Martinez – Not Just The Girl Next Door (Latin Freestyle)

Latin Freestyle, som genre, var så oerhört starkt lokalt förankrad bland latino-befolkningen i New York och Miami att en av teorierna till varför stilen dog ut är att de två scenerna inte ens utbytte musik med varandra, så insulära vart de.

Därför är det roligt att det finns så många artister i genren som inte alls hör hemma i någon av städerna eller i den etniska gruppen. Bob Rosenberg, förstås, var inte latino för fem öre. Det var inte Shannon heller. Nu Shooz var varken latinos eller bodde på östkusten (utan i Portland). Och Nancy Martinez må ha varit latino, okej, men hon är fanimej inte ens amerikan. Utan kanadensare, och musiken producerades i hennes hemstad Montreal.

Det är kanske därför den har flera ovanliga drag, till exempel att hon faktiskt kan sjunga, vilket verkligen inte hör till vanligheterna i den här genren.

Låtlista:

A
For Tonight 4:07
Move Out 4:48
It Happens All The Time 5:21
I'll Be There 4:33
In The Heat Of The Night 3:37

B
Hurt Me Twice (Shame On You) 5:04
Crazy Love 5:01
Without Love 4:13
Rhythm Of Your Heart 4:18

Videor:


Nancy Martinez - For Tonight by yannick2lanight
Nancy martinez - move out by fonky-ki-met-latrik

Jag säljer skivan på Tradera: http://www.tradera.com/nancy-martinez-not-just-the-girl-next-door-lat-freestyle--auktion_210905_151145369

Bob Rosenberg: Förvirrad judisk Nietzcheälskare och latinogeni

Will To Power – Will To Power (Latin freestyle, pop, rock)

Har ni sett filmen En Fisk Som Heter Wanda? Om jag inte visste bättre skulle jag tro att den våldsamt korkade, filosofipretentiösa Nietzschegalningen Otto (spelad av Kevin Kline) var baserad på Bob Rosenberg, mannen bakom Will To Power. Fast nertonad, liksom. Bob Rosenberg ser ut såhär:

och har ännu mer släpphjärnad Nietzsche-mani, ännu mer blandning av Miami-gata och autodidaktism, misantropi och galenskap. En karaktär i vilken genre som helst, men att han ovanpå detta gör just Latin freestyle (och gör det jättebra! Går inte att förneka, några av genrens stora klassiker finns här) gör det hela bara ännu bisarrare och roligare. Vilken människa! Bob Rosenberg, mina damer och herrar! (Och: Det snabbt sammansatta medleyt av "Freebird" och "Baby I Love Your Way" kan vara den konstigaste låt som nånsin legat etta på USA-listan. Bara en sån sak.)

Låtlista:

A
1. Dreamin'
2. Searchin'
3. Baby I Love Your Way / Free Bird
4. Somebody Told Me
5. Fading Away

B
6. Say It's Gonna Rain
7. Zarathustra
8. Show Me the Way
9. Strangers
10. Anti Social


Ljudexempel:

Men helst inte alltså:


Jag säljer skivan på Tradera: http://www.tradera.com/will-to-power-will-to-power-latin-freestyle-pop-rock--auktion_210840_151074773

Som att äga ett halvdussin klassiska tolvor

Streetsounds Edition 8 (Boogie, Disco, Freaky Disco, Garage, Smooth Jazz)

De brittiska Streetsounds-samlingarna är den perfekta introduktionen till amerikansk dansmusik i början av åttiotalet på många sätt. Deras electro-samlingar med breakdancemusik är smått legendariska, men minst lika bra är skivorna med det bästa i genrena som följer efter discon, på den här skivan framför allt boogie men även antydningar till den garage som höll på att utvecklas i New Jersey och på andra håll. Här finns pärlor från kreddiga West End, men också guilty pleasure-spår som Kenny G:s enda riktigt bra låt (!). Kort sagt en fantasitsk samling som bara känns underbart 1983, ett av de mest dynamiska åren i dansmusikhistorien.

Låtlista: 

A
1. I Wanted Your Love – Luther Vandross
2. Never Too Late – Julius Brown
3. Hi How Ya Doin' – Kenny G
4. Boy Where Have You Been – Roz Ryan

B
5. Another Man – Barbara Mason
6. Serious – Billy Griffin
7. Just Can't Get Enough – Lew Kirton
8. Give Me The Night (Medley) – Mirage feat Roy Gayle

Video/Ljudexempel:



Jag säljer skivan på Tradera: http://www.tradera.com/streetsounds-edition-8-boogie-disco-west-end-mm--auktion_210806_151063532

Hip house del 3: Skivan som slog

The Wee Papa Girl Rappers – The Beat, The Rhyme, The Noise (hip-hop, dancehall, hip house)

Okej, hela den här skivan är absolut inte hip house (utan däremot en fantastisk pionjärskiva för brittisk hip-hop, en av de starkaste debutskivorna på hela åttiotalet). Men för att hålla ihop temat lite mer väljer jag att fästa era blickar (eller vad nu ljudmotsvarigheten till en blick är) vid hitten "Heat It Up", som måste vara den enskilt mest helgjutna hip-houselåten någonsin. Allt finns här, rytmerna, rappandet, housesamplingarna, soulsamplingarna, breaken – men det sitter sällsynt bra ihop, allt flyter in i det andra perfekt i en riktigt stor dansgolvshit. Okej, den nådde bara #21 på Englandslistan (den lika bra och mer dancehallorienterade "Wee Rule" nådde #6), men den borde klättrat högre.

Låtlista:

A 
The Beat, The Rhyme, The Noise
Faith
Wee Rule
We Need You
Blow The House Down
Soulmate
B 
Heat It Up
You've Got The Beat
Kick It
Free Your Mind
To The Trip
Bustin' Loose

Videor:

Jag säljer skivan på Tradera: http://www.tradera.com/the-wee-papa-girl-rappers-the-beat-the-rhyme-the-noise-auktion_210813_150966822

Hip house del 2: Genrens bästa album

Rebel MC – Rebel Music (hip-house, house, breakbeat, dancehall, ska, reggae)

Den brittiske teoretikern Paul Gilroy skriver i sin viktiga text The Black Atlantic att svart identitet i USA, Karibien, Storbritannien och det postkoloniala Afrika måste förstås i förhållande till de övriga delarna av världen, att allt tal om rötter eller något specifikt "afirikanskt-amerikanskt" blir vansinnigt i en värld där svarta både frivilligt och ofrivilligt alltid rest runt och utbytt idéer med varandra.

Paul Gilroy älskar Rebel MC.

Jag förstår honom. Det gör nämligen jag också. Att hitta en skiva som så perfekt förkroppsligar The Black Atlantics idéer är svårt, och det är gjort så vackert, så bra, med sån finess att man bara blir överväldigad. Nominellt är det hip-house, med hela den genrens potential för blandning och skeva mixar; men det hela bygger på en så solid kunskap om jamaikansk musikhistoria att det hela tillfogas ytterligare dimensioner i ska, rocksteady, reggae och dancehall, allt sammanfogat med brittisk och amerikansk tradition till något större, smartare, med fler trådar i ett allt större nät. Plötsligt skriker James Brown ovanpå Skatalites och Harry J Allstars, plötsligt bryter dancehallriddimen "Boops" in i en wailande discodrottnings sång, uppblandat med lika delar cockneyrappande och deejay-toastande. Det är magiskt, och magiskt bra danslåtar också.

Låtlista:


A
1. Just Keep Rockin (Sk`ouse Remix)
2. Street Tuff (Scar Mix)
3. Music Is The Key
4. Love?
5. Storytime
6. MC²

B
1. Better World
2. Rebel Music
3. Commin` Brand New
4. Set Yourself Free
5. Cockney Rhythm (Remix)

Ljudexempel:




Jag säljer skivan på Tradera: http://www.tradera.com/rebel-mc-rebel-music-hip-house-breaks-dancehall-ska--auktion_210817_150963562